Annelie Nordström

Kommunals ordförande skriver om sin vardag, möten och arbetsplatsbesök.

Vi är medvetna om bristerna hos Kommunal

13 kommentarer

Kommunal förändras.

För några dagar sedan skickade Svensk Kvalitetsindex (SKI) ett pressmeddelande angående en studie om medlemmarnas inställning till facket.

SKI:s undersökning visar att medlemmar och allmänhet har lågt förtroende för de fackliga organisationerna i allmänhet och för Kommunal i synnerhet. För Kommunal är det ingen nyhet, både tidigare undersökningar och våra egna har visat på liknande resultat.

I Kommunal pågår ett genomgripande förbättringsarbete som ska leda till att vi blir mer synliga och tillgängligare på arbetsplatserna och framförallt att vi ska kunna leverera bättre resultat till medlemmarna.

Trots att många uppger att de inte tycker att medlemskapet i Kommunal är prisvärt kan vi konstatera att drygt en halv miljon människor väljer att varje månad betala sin medlemsavgift – och att antalet medlemmar ökar. Det visar att det finns en stor utvecklingspotential vilket triggar oss att skynda på förbättringarna.

Missnöjet med de fackliga organisationernas möjligheter att förhandla fram bra löner tyder på högt ställda förväntningar. Sanningen är att svenska fackföreningar lyckas minst lika bra som organisationerna i resterna av Norden och Europa. Som jämförelse kan Finland nämnas där löntagarnas reallöner minskade med 0,7 procent, eftersom löneökningarna var mindre än inflationen. I Sverige har löntagarna haft reallöneökningar i mer än 15 år. Det innebär inte att jag är nöjd med våra medlemmars löner. Tvärtom finns det mycket fackligt arbete kvar att göra, inte minst när det gäller kvinnors löner.

  • Tobbe

    Marknadens osynliga hand, ”the invisible hand”, ska enligt den nyliberala ideologin ordna allt till det bästa, BARA INTE POLITIKER LÄGGER SIG I !!

    (Varför är politikerna , både moderater och sossar, så rädda för  att tillgång och efterfrågan skall få styra de offentliganställdas löner ?)

    /Tobbe

    • Tobbe

       
      Kunskap vapen
      i lönekampen!
      Det kommer alltid att finnas jobb med olika krav som lönesätts därefter. Men för kommunalarna är problemet att skicklighet och kunnande behövs – men alltför sällan premieras med hög­re lön och karriärchans. Otydliga befattningar, låga krav vid rekryteringar och inställningen att de som jobbar är utbytbara mot närapå vemsomhelst direkt från gatan är för­ödande för lönekampen, inte minst i de lokala, individuella förhandlingarna. Att ha en hög lägsta nivå är synnerligen nödvändigt för att inte statusen och kraven ska sjunka. Då drabbas även brukarna i form av lägre kvalitet. Men lika viktigt är att höja krav och förväntningar på dem som anställer! Arbetsgivarna ska visa samma engagemang för den utveckling som anses närmast obligatorisk för tjänstemän, men blir en ickefråga för kommunalare i välfärdsjobb. Ointresset är förödande. Utan kompetenskrav och karriärplaner kommer verksamhetens kvalitet vara svår att säkra, antingen det handlar om privata eller offentliga utförare.  Arbetsgivarna måste sluta se sin största grupp medarbetare som byggklossar att flytta runt efter behag.
      /Hämtat från Kommunalarbetaren 2012-07-05
      Snälla Kommunal !! Glöm bort Lärlingslöner. Något mera nedvärderande (för en nyutbildad undersköterska)  än det ”stolleprovet” är svårt att komma på.
      /Tobbe

  • Nilsg Enquist

    Funderar på om inte Fackföreningsrörelsen snart ska börja lägga mera krut på allat annat som höe anställningar till? Måste ju finnas mera än löner och ”procent” som sedan äts upp av medlemsavgifter och därtill högre arbetsgivaravgifter.Har ju visat sig att skattesänkningar ger mera i plånboken än lönelyft som innan Alliansregeringen försvann genom inflation och devalveringar.
    Var ju det första man kom överens om när man satt med löneförhandlingar hur mycket man beräknade inflationen till.
    10 % var gängse norm vid förhandlingar och det stoppade ju inte med det utan man fick ta ´till devalveringar.
    Tänk om LO och Fackförbunden därtill lade ner lika mycket arbete på de fackliga angelägenheterna som när det är dags för politiska val?
    Har följt ett antal val med stort intresse och särskilt hur LO och dess Fackförbund agerat innan valen. Därtill hur tongångarna gått efter de två sista valen!
    Inte undra på att man ligger risigt till, framför allt bland dem som av olika anledningar följt det fackliga arbetet och därtill sett sin egen situation både i arbetslivet som i kontakter med Myndigheter som byggts upp under många decennier med ”partitrogna” medarbetare.
    Därtill har oerhört svårt att hänga med i utvecklingen.
    Mycket allvarligt då samhället och myndighetesutövandet ställer krav på utveckling och INTE stenhård byråkrati av Öststatsmodell i Svenska förhållanden.
    Ska Fackföreningsrörelsen i LO tappning klara av sin uppgift i farmtiden, gäller det att hänga med och se hela bilden!
    Har tagit del av Bertil Jonsson, PO Edin och deras ”tankar” under deras aktiva tid i LO. Intressant av den enkla anledningen att de tog över då STIG MALM fick lämna uppdraget av känd anledning.
    Därtill får man i boken ”Så tänkte vi i LO  -och så tänker vi nu” bilden av LO och dess fackförbund i djup kris.
    Inget som förvånar mig som lämnade det aktiva livet efter LOkongressen 1976.
    Jag känner igen det mesta i boken och därtill har jag med stort intresse följt tiden efter och Wanja Lundby Wedins insatser.
    Man behöver inte vara speciellt isatt för att förstå dagens tillstånd inom LO och vad som hänt under Wanjas år som LOordförande!
    Hon blev inte ordförande utan baktanke, något som stod klart för oss som var insatta eter att hon efterträdde Bertil Jonsson.Bertil fick ju ta över efter Rosornas Krig och det ”Rosorna” då satte i verket har beklagligt nog blivit LandsOrganisationens grav.
    Ska följa Kålle Torwaldssons Ordförandeskap med stort intresse och dessutom Stefan Löfven som fått ta över ett parti riktigt på deken.
    Man behöver bara ta del av vad ”dödgrävarna” presterat vad gäller val till Partistyrelse och ännu värre när man tagit del av Riksdagsgruppens sammansättning. Klart man funderar över hur vissa hamnat där?
    Intressant när man har lite men dock insyn i många års ”fackligt arbete” av ÅsaNisseMarxisternas insatser.
    Det bäsat vore om de fackförbund som tillhör LO började se verkligheten och därefetr började företräda sina medlemmar på bästa sätt.
    Lycka till KommunalArbetarFörbundet och inbilla er inte att just Socialdemokrater och Kommunister är bästa samarbetsparter vad gäller Kommunalt arbete.
    En livslögn som borde vara självklart att analysera!

  • Perfredrik Natt

    När ska vi inom kommunal få samma löner som lärarna kräver är det inte dags att höja våra löner med då runt 10000kr i månaden som de kräver. vi har ju faktiskt hand om människoliv men det verkar inte politiker och samhället i sig fatta vad vi gör för alla människor på våra sjukhus och boenden……. Lönerna är anskrämliga anser jag………………..

    • Nilsg Enquist

      Ett sätt att bli nöjd är att byta arbete! Lärorikt för dem som gapar högst och som enbart har löner i huvudet. Finns hur många yrken som helst så känn dig inte som något särskilt framstående företrädare vad gäller att hantera människor . Av erfarenhet vet jag att det sällan är dem som gapar över dåliga löner som är de som är bäst lämpade för att ställa upp på mänskliga värderingar. Allt för ofta tvärt om! Det gäller ÄVEN lärarkåren.

  • Per Gahnstrom

    Vi innom kommunal måste visa oss på arbetsplatserna,vi kan inte som i dag sitta på sektionerna och inte visa oss ute på arbetsplatserna. 
    Arbetsplatsombud som jobbar ute med sina arbetskamrater och är lite pådrivande på arbg är vår bästa reklam för kommunal. I dag sitter vi och admnistrerar  papper som arbetsgivaren skall sköta bla alla anställningsavtal.
    Under alla mina år som facklig företrädare har vi diskuterat att synas ute på arbetsplatserna och allt är som vanligt. Ut med de fackliga företrädarna på arbetsplatserna, de skall inte sitta på heltid på sektionerna och ha det mer eller mindre som ett jobb.

    • Nilsg Enquist

      Ger dig fullt stöd. När storkommuner, storavdelningar, ombudsmannaväldet utvecklade sig, då blev det intressant att sitta framför en dator, lägga eventuella fackliga utredningar i bokhyllan olösta och inte ens öppnade. Fackliga HYLLVÄRMARE och politiska Lakejer blev en verklighet. Fick ta del av den utvecklingen inom Kommunal och andra fackförbund på från 70talets slut. Dessutom villfarelsen att just Kommunerna skulle vara Sveriges bästa arbetsggivare tillsammans med Staten och Landsting. Livstidsanställning och andra fördomsfulla antaganden och säker finansiering med SKATTER som till sist nådde sådan höjd att vanliga normala inkomsttagare började knorra. Världen förändrades i det privata näringslivet dessutom kraven för att få lön att leva på. Något som allt flera inom den skyddade verksamheten börjat förstå.

  • Nilsg Enquist

    Verkar som KOMMUNAL syns där man tycks slåss om att visa upp sig. PrideFestivalen verkar vara det som de FACKLIGA företrädarna och Politikerna  mäktar med. Ute på arbetsplatserna verkar det vara tyst inom samma område. Beklämmande om det ska vara enda sättet att visa upp sig och sedan ute där de ska föra ALLAS talan, är det betydligt svårare att ta ton.
    Garanten för dem som är heltidsanställda för att slippa se medlemmarna är att enbart besöka de allt färre medlemsmötena.Skrämmande och inte speciellt inbjudande att ständigt få ta del av all den uppmärksamhet som PrideAnhängarna inbillar sig vara fackligt arbete.
    Dessutom tror att LÖNER är det enda allenarådande och skita i det övriga. 

  • Anonym

    Att göra jämförelser över gränserna är bra. Då får vi veta hur våra lönenivåer och villkor är jämfört med andra länder. Bra att Kommunal finns på Pride, viktigt att visa vilken människosyn facket står för.

  • Divina non Adversa

    Självklart ska vi synas och finnas i medlemmrnas vardag.Självklart ska vi kämpa för högre löner och bättre arbetsmiljö.Men det får inte bli så att vi är så självkritiska att vi ”skjuter oss själva i foten”. En sak vi inte får glömma är att vi också har en pedagogisk uppgift.Att förklara kollektivavtalets värde,vad den fackliga rörelsen uppnått. En annan sak är att då KP ibland går ut och vill göra intervjuer med medlemmar som som fått hjälp av facket så ber man människor som varit i utsatta situationer,mobbing, uteblivna löner,avsked och liknande att offentligt gå ut och berätta om detta. Jag skulle aldrig i deras situation göra det. Min absolut egna,personliga uppfattning är att i facket-läs Kommunal- finns en väldig massa fackligt förtroendevalda och medlemmar som kämpar som 17 . Visst kan vi bli bättre-de kan alla – men vi behöver inga fler ”tappade sugar”. Att ständigt påpeka att vi tappar medlemmar,inte gör att bra jobb,inte företräder våra medlemmar på ett bra och proffsigt sätt kan till slut bli en självuppfyllande profetia.

  • Josephine Nilsson

    Personligen kan jag känna att mitt bristande förtroende för kommunal inte handlar det allra minsta om löneförhandlingarna, utan om flera olika exempel jag själv sett på nära håll där arbetsgivare brutit mot regler och lagar, och kommunal stått maktlösa inför uppgiften att försvara sina medlemmar mot arbetsledare som diskriminerar på olika sätt. Jag jobbar i Lunds kommun och kan därför inte tala för någon annan sektion; men jag har sett arbetsgivare diskriminera grovt, vid flertalet tillfällen, utan att facket gjort något då de blivit kontaktade. För mig är en rättvis arbetsplats där man som anställd känner att man är skyddad mot felbehandling faktiskt, tro det eller ej, ännu viktigare än lönen (även om man såklart gärna vill kunna betala sina räkningar också). Jag förstår att ärenden där arbetstagare påstår sig ha blivit kränkta och illa behandlade av sin chef är svåra och känsliga frågor att hantera, men likväl känner jag starkt att stödet i de fall jag sett helt tveklöst hade kunnat vara större än det varit.

    Lycka till med förbättringsarbetet dock, jag hoppas att det går bra!

  • maken

    När det på en arbetsplats under kommunals avtal kan skilja ett par tusen i lön på folk som gör samma jobb på samma villkor börjar man tvivla på att facket gör någon nytta. Det pratas om lika lön för lika arbete, men gäller det bara om man jämför män med kvinnor eller borde det kanske gälla oavsett kön? Vad är nyttan med individuell lönesättning när den hela tiden gynnar den som redan har högst lön? Har den fackliga solidariteten dött helt???

    När man vänder sig till facket förbatt få hjälp med arbetssituationen på jobbet och ber att få vara annonym, och facket vid första fråga från arbetsgivare pekar fingret så börjar man starkt tvivla på att kommunal arbetar för sina medlemmar. Misstanken innfinner sig att kommunals representanter träffar kommunens ledning mer än medlemmarna och därmed tappa bort var lojaliteten/ solidariteten bör ligga.

  • flak

    Högt ställda förväntningar? vems förväntningar…? som undersköterska tjänar man då inte så mycket att man överhuvudtaget har förväntningar.
    Att man sen kommunal lägger sig platt emot arbetsgivaren och godtar att undersköterskor ska ha löner under 20000 trots fasta anställningar och flerårig anställning gör att man tappar alla förväntningar på både arbetgivare och kommunal.

Recent Images Plugin developed by YD