Kommunal bloggar
Senast bloggade bilder
Mest lästa blogginlägg
Björklund ser vad han vill se – men han ser fel!
9 kommentarerJan Björklund har kommenterat Kommunals avtal med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) om introduktionsanställningar. Han tror att Kommunal har godtagit att ungdomslönerna sänks – men så är det inte. Han ser vad han vill se. Vi har gjort någonting mycket bättre både för de unga, patienter och brukare och för kollegorna. Vi har skapat förutsättningar för unga människor att utveckla ... Läs hela inlägget »
söndag 29 april 2012
Flyktinganläggningen Aurora
4 kommentarer |
| Eva och Lars-Ove |
Här lever 24 ungdomar från olika länder tillsammans med 12 boendestödjare. De anställda är de ungas stöd och ”lärare” i livets hårda skola. Verksamheten har varit i gång i ungefär fyra år och personal har en hög ambition, de vill vara bäst i hela landet. Nyligen inspekterades verksamheten av Socialstyrelsen som konstaterade att de på god väg mot målet.
Det är unga ensamkommande vuxna som lever på Aurora. När de kommer kan de vara från 14 år och uppåt. De får bo i verksamheten till de är 22 år under förutsättning att de studerar. Från och med att de fyller 18 år och är myndiga har de rätt att bosätta sig var de vill. Just i år är det flera av de unga som kom till anläggningen när den startade som blir 18 år och som eventuellt kommer att flytta.
Att lära sig att säga både ”Hej” och ”Hejdå” är en viktig sak i det här jobbet, säger Leif som är verksamhetschef. Lars-Ove som är en av boendestödjarna håller med; ”det gäller att inte blir så personligt engagerad att man inte kan släppa taget och gå vidare”.
Jobbet handlar i stor utsträckning om ADL-träning (Active daily living). De flesta unga som kommer hit har aldrig levt i ett modernt samhälle och vet ingenting om hur det fungerar. De har aldrig tidigare sett rinnande kallt och varmt vatten, kylskåp eller element. De har ingen aning om hur banken, skolan och snabbköpet fungerar. Men jobbet handlar också om att i någon mening vara ställföreträdande förälder när det gäller att trösta, inge mod och framtidstro.
Göran, Lars-Ove, Magnus, Eva och Aida tycker alla att de har ett fantastiskt och spännande jobb. Inte ens arbetstiderna med både kvälls- och helgjobb känns jobbiga för dem. Möjligen tycker de att lönen kunde varit bättre, genomsnittet ligger på drygt 21 000 kronor per månad.
Verksamhetschefen Leif och Sven-Erik som är föreståndare menar att personalen gör ett berömvärt arbete; ”vi försöker att ge dem uppskattning på flera olika sätt och tycker att de alla borde ha bättre betalt”. Tja, sa vi från Kommunal, det är snart lönerevision igen så vi lägger era ord på minnet.
Det är ett sammansvetsat gäng som trivs bra ihop. Deras samlade kompetens är betydande, de har tidigare lång erfarenhet av arbete med behandling av svenska ungdomar, fosterhemsplacerade unga och studie- och yrkesvägledning.
De turas om att vara fackligt ombud, just nu är det Eva som är arbetsplatsombud. Hur stora förändringar kan arbetsgivaren göra utan att informera och förhandla undrar Lars-Ove. Alla förändringar ska vara föremål för samverkan, menar Kicki som är sektionsordförande. Men tyvärr är vår erfarenhet att arbetsgivaren tar upp sina tankar alldeles för sent. De tänker färdigt först och presenterar färdiga lösningarna och är då väldigt sällan beredda att ändra sina förslag då vi framför medlemmarnas idéer och funderingar.
Det som gänget pratat mycket om just nu är Time Care:s förhållande till verkligheten. Någonting i systemet gör det omöjligt att lägga i det nya schema som personalen kommit överens om att pröva. – hittills har man haft sovande jour, men 24 barn från krigshärjade områden behöver stöd alla dygnets timmar, så nu ska de övergå till vaket nattarbete.
De unga kommer från Somalia, Etiopien, Vietnam, Mongoliet och Afghanistan. De har alla sin levnadshistoria och den ifrågasätter vi aldrig. Några av dem har ingen aning om deras familjer lever, var de i så fall bor och hur de har det.
Nyligen fick de uppleva att en ung man fick kontakt med sin mamma i sitt hemland per telefon. När hans mor hade hämtat sig från glädjechocken att sonen levde undrade hon givetvis hur han hade det. Hon undrade om han hade mat för dagen och om det var varmt där han sov. Det var hennes nivå på välfärd.
-
Anonymous
-
Anonymous
-
Anonymous
-
Anonymous
Senaste kommentarer