Jag funderar lite över vad en del av det som Gullan berättar betyder för barnen, är det så lyckat? Trötta små två- och fyraåringar som kommer klockan sju samlas i ganska stora grupper med få vuxna, ingen som har möjlighet att öppna sin famn för alla små som behöver gosa och vakna till en aktiv dag lite lugnt. Detsamma händer sent på eftermiddagen, när de barn som är kvar är som tröttast. Då föses de ihop på en avdelning i en stor grupp igen, glest bemannad. De barn som är på dagis längst är i en stor grupp hela dagen. Inte så konstigt att föräldrarna (läs: mamma) har dåligt samvete för att barnen har långa dagar, om det är det här långa dagar på dagis innebär.
Skolbespisningen
I kökets personalrum träffar jag dem som lagar mat åt alla barn och all personal på Hultbergsskolan, sammantaget 800 portioner varje dag. De gillar sitt kök, det är bra utrustat. Men det är lite för litet och trångt, tycker de. De tunga arbetsmomenten är nu för tiden i disken och hanteringen av ankommande varor. För att lätta på trycket praktiserar de arbetsrotation. Det innebär att man turas om att ta hand om disken, göra sallad, ha hand om matsalen och att laga maten tillsammans med kokerskan. På det sättet tycker alla att jobbet har blivit både lättare och roligare.
Nästan alla mat tillagas på plats, dock inte köttbullarna. Barnen gillar den mesta maten, men fiskgratäng är inte populärt. Mjölken, frukten och alla grönsaker som köps in till köket är ekologiska, det känns rätt att barnen får bra mat.
Jag frågar om de känner att de har inflytande över jobbet och får positiva svar på det. Ja, menar köksorna, kökschefen lyssnar på våra förslag och idéer. Alla kring fikabordet har snygga arbetskläder, de ser ut som medarbetare på en fin restaurang. Och det är precis vad de är. Det finns all anledning att vara stolt över att jobba i en skolbespisning. Vad kan vara viktigare än att lära barn och ungdomar goda matvanor. Det är fortfarande få länder i världen som serverar mat till barnen i skolan. Det är en unik del av det svenska folkhemmet.
Alla medarbetare i Skolmåltiden på Hultbergsskolan i Karlstad
Städningen
De flesta elever jag träffar i skolans korridorer har ”Foppatofflor” eller andra inneskor på fötterna. Men städning behövs givetvis ändå. I korridoren träffar jag Malin och Annki som jobbar ihop för att hålla rent och snyggt. De flesta ungar uppför sig bra men det händer att de grisar ner ordentligt, kastar blött papper omkring sig och sådant där.
Kommunal har drivit fram en annorlunda organisering av städverksamheten på försök. Den innebär att Malin och Annki inte är anställda av ”fastighetsserviceenheten” i kommunen längre utan av skolområdet. De är alltså integrerade i Hultbergsskolans totala verksamhet. De har en egen budget och eget ansvar. Det är verkligen bra tycker både Malin och Annki. De hoppas att det ska fortsätta vara på det sättet även efter försöksverksamheten.
Annki och Malin i städet tillsammans med sin fackliga företrädare Gun.
Senaste kommentarer